Thank you my lord för Ida hundpsykolog! Efter inlägget på bloggen igår svarade hon mig på mail och berättade hur det egentligen låg till. Hon menar på att jag måste sluta läsa in för mycket i det Hugo gör. Allt kan inte kretsa kring att han mår dåligt. Tvärtom, det som hände igår på promenaden var helt enkelt en väldigt tagen hund av alla spännande intryck. Som hon själv skrev är Hugo en hund utan miljöträning, socialisering, regler och rutiner, som inte haft möjlighet att leka av sig sin valptid. Detta tar sig i uttryck såsom det gjorde på filmen. Hon bad mig tänka på Hugo lite som en åtta veckors-valp. Hur självklart det är för en när en liten valp springer kors och tvärs när man introducerar honom till den stora världen. Det behöver inte vara värre än så. Skönt!

Tänk att jag gjorde exakt samma sak som de andra, som jag arbetat lite grann emot för att få ta hand om Hugo, gjorde. Det vill säga tolkade in felaktiga slutsatser utefter hans signaler. Precis som poliserna, som också såg Hugos utspel som ångest och stress, gjorde jag det med för ett ögonblick. Nä, tillbaks ner på jorden. 

Och för att fira denna insikt tog vi tag i stora steg 1 idag inom området socialisering! Min solstråle Cornelia mötte upp oss för promenad idag. Jag hade förberett henne nog efter tips från Ida. Hon stod lite längre ner på gatan, lite i profil och när vi kom närmare hejade vi på varandra. Medan hon stod kvar och nonchalant slängde ut godisar till Hugo gick vi fram till henne. Där stod hon och jag och pratade utan att bry oss om Hugo. Han fick sniffa runt och käka godisar i lugn och ro för att skaffa sig en uppfattning om denna nya människa. Efter ett tag kunde Cornelia ge honom godis ur handen och svansen började vifta. Under promenaden gav både jag och Cornelia Hugo uppmärksamhet och belöningar. Till följd av detta betedde han sig som en riktig stolt och kolugn pimp. "Här går jag med mitt harem av tjejer, just chillin´..." Mycket mindre drag i kopplet och mycket mer positiv uppmärksamhet till oss på andra sidan av det. Kan också säga att det var oerhört skönt att ha Cornelia med. Har saknat människor känner jag! Det blir ju lite ensamt att bara diskutera livet med en hund. Även om han lyssnar väldigt bra när han sitter och tittar på mig medan jag håller monolog. Tror jag... Mer kompispromenader i alla fall! Det här var ju underbart för oss båda. I slutet av promenaden blev Cornelia överöst av pussar. Bättre omdöme kan man inte få tycker jag!

Nu ska vi leka döda lejon. Det vill säga, sova.

God natt människovärlden och hundvärlden!

Vi börjar mer och mer förstå varandra. Att lägga sig på mattes skor betyder tydligen "Nu går vi ut hörrö." 

I morse när killen låg och halvsov medan jag pluggade fick jag för mig att locka på honom så som man gör med en häst. *smack smack* och en Hugo som undrade "Vad i hela fridens namn gör du???!" Hahaha!