Ny leksak - plånboken approves! (Pet-flaska med godis i)

Hugo stilar i sitt nya täcke (som han egentligen tycker sådär om ännu..)

Vi har lekt lite nu på kvällen minsann! Man får sätta klockan när man pluggar. Det är ju faktiskt viktigt att man tar pauser och rör på sig. Och Hugo håller med! Den lilla kärleksskrutten. Ikväll har han varit lite piggare än vanligt. Eller nyfiken. Gått omkring själv på upptäcksfärd när jag suttit och pluggat i soffan. Kärleksgrottan under soffan har inte varit så frekvent besökt sedan förra veckan när vi sov ihop där. Men nu har han varit där inne och gosat alldeles själv lite grann. Annars är det ju hallmattan och vardagsrumsmattan som is the shit. Då och då försöker han smita upp i soffan. Oftast när det är lite roligt på gång och vi skrattar och leker. Lite som om han tänker såsom smarta barn gör - jag frågar om pengar nu medan mamma är glad, typ. Men det får han inte mycket för, den lille spjuvern. Och han förstår att han gör fel så det tar inte så mycket för att få honom att milt hoppa ner och skämmas lite. 

Idag fick vi handlingar från Polisen också. Nu har vi dokumenten på att Hugo verkligen är min! Fick till och med en fin liten hälsning från Eva som varit vår trevliga kontaktperson. 

"Överlåtelse av omhändertagen hund"

Till sist vill jag bjuda på en liten film som visar hur det är att vakna som Hugoägare. Vilket är typ det finaste som finns. 

Och med lite god morgon säger vi god natt!

Blomstersprutan. Detta vapen. Som jag fruktat, bävat och dragit på det. Men så igår började vi. Sluta skäll-kampanjen. 

Och jisses, vad det funkar bra. Lite för bra. Ja, Hugo blir ju alldeles livrädd... Det var det jag var orolig för. Men försöker se det som att han kanske skäller mer för att han har det som vana. Inte för att han är upprörd på riktigt. Oavsett hans anledning börjar det bli ganska tyst i lägenheten nu. Har faktiskt kommit på honom med att skälla och sedan springa i väg och gömma sig - utan att jag ens har tittat på honom! Han verkar helt klart ha hajat grejen. Skäller man får man vattensmisk. Det som finns kvar är ett lågt gurgelgrymtande som han utstöter lite i smyg. Så fort jag tittar på honom blir han tyst dock. Herregud. Jag hoppas inte att han tappat all tilltro till min godhet på grund av detta. Mina grannar har nog däremot börjat hysa glädje över att de nu kan passera svalen utan att bli oralt motarbetade. Ungefär i alla fall.

Hörs kanske mer senare! Nu stundar promenix.