Hugo har inte haft så roligt med mig idag. Det är ju lite svårt att förstå att människor måste sitta tyst och stilla och titta in i saker ibland. Typ studentlitteratur. Men till slut vaknade hon till liv, matten! Tänkte aktivera honom i lite lydnad och tricks. Ja, inte bara de vanliga grejerna. Det måste ju vara lite roligt också! Idag tränade vi på att gå mellan mina ben på kommando. Det gick sådär. Men vi hade kul! Han är så himla gosig att vara med. Hugo vill verkligen förstå och göra rätt, men ibland hoppar han lite väl snabbt till slutsatser. Vi har tex ett "problem" med att han sätter sig ner så fort man tar fram en godis! Gubben då...

Idag anlände också Hugos efterlängtade täcke! Ida har varit snäll och fixat fram ett åt honom så att han inte ska frysa i novemberkylan. Det är jättefint och jag försökte verkligen få Hugo att känna sig stolt och snygg i sin nya outfit. Man kan väl säga att jag nog inte riktigt lyckats än. Dels tycker han det är läskigt att sätta på sig den, dels tycker han nog den är klumpig och i vägen. Syns i hela hans kroppsspråk. Dessutom blir han mindre lydig med den på! Som om han vägrar lyssna och göra saker han verkligen vet att han ska. Protest! "Ska jag ha den här på mig kommer jag i alla fall inte sitta fint också, det kan du ju glömma..." Dock måste erkännas att han går väldigt fint med den på. Så länge han är lite obekväm kommer jag alltså tyckas ha en väldigt uppfostrad vovve med mig på promenad. Får se om man kan utnyttja läget och förlänga "biverkningarna" till att stanna även när täcket blivit invant.

På kvällen kom Jacob hit. Vi mötte honom som vanligt utomhus och hej, vad glad man kan bli! Hugo sket i godiset och studsade rakt på Jacob i stället, trots att det var mörkt och Jacob såg ut som en bandit. (Ja, banditmössan fick Hugo prova senare. Det kan ni se på bilden nedan.) Det märks att Jacob verkligen fått en stor plats i Hugos hjärta nu. Han går nästan mer fram till honom än till mig på promenaderna. Kan vara för att Jacob är väldigt duktig på att ge godis. Men är nog egentligen mer för att man känner sig trygg med Jacob, både som människa och djur. Ja, inte Jacob alltså utan den som umgås med honom... Jacob själv är väldigt mån om att nå en bra relation med Hugo och han går väldigt försiktigt fram. Han tittar till exempel fortfarande inte Hugo alltför mycket i ögonen, och är väldigt noga med att vara lugn och stabil omkring honom. Verkar funka väldigt bra som sagt. 

Fast idag upptäckte vi något, inte helt chockerande men, nytt hos Hugo. Han har tidigare inte visat sig så värst stor i att leka. Då vi måste ha koppel på är det begränsat med lek när vi är ute, och inomhus får Kongen (bitleksak) ligga övergiven för det mesta. Antagligen har ingen verkligen lekt med honom under sin uppväxt. Däremot har det visat sig att killen gillar bollar. Hade en tennisboll på rep (som man kan slunga iväg) hemma när han flyttade hit. Visade sig att den tyckte han väldigt mycket om! Lite för mycket... Han började slakta den så att säga. Så den stackars bollen har han inte fått ha så mycket. Tog fram den idag så Jacob och han kunde få lite kvalitetstid. Helt plötsligt började Hugo morra och visa tänderna när Jacob skulle ta bollen. Först tänkte vi att det var en hierarkigrej, för mig lät han minsann ta bollen så mycket jag ville. Men ett tu tre så var han på mig med. Vi satt bara häpna, jag och Jacob. Och sedan rykte google fram på sin vita springare. Detta är ju inget allvarligt problem direkt. Men nu ska jag hålla ett extra öga på killen  och börja byta med godis om han blir för fäst vi saker. 

Nä, nu är det dags att dra in Hugos filt till sovrummet. Än så länge har vi ju inte fixat en ordentlig hundbädd. Får bli julklapp eller något. Filten verkar älskad tills vidare. Och jag vill visa mitt täcke lite uppskattning nu också... 

En riktig Göteborgar-snubbe! Busmössa och allt... ^^

Och så var det måndag. Vart tog söndagen vägen undrar ni? Jo...

Efter en gosmorgon ihop gick vi ut och träffade Jacob igen. Hugo blev överlycklig och alla tre vandrade glada vidare mot Vilsta. Jacob hade ryggsäck på sig och jag hade med mig en filt. Så satte vi oss på en liten träscen och hade rehabiliteringspicknick! Lyxmackor, varm choklad och kanelbullar, ihop med ankor, kanotister och hundar. Hugo var lite av i ett exalteringscrescendo så det blev en picknick med mycket vilja och råstyrka från oss allihop. Men vi hade roligt i alla fall. Och fortsätter vi med sådana här "observera världen"-omgångar kommer nog Hugo bli mer och mer avslappnad.

På kvällen när jag var ute i köket en kortis kom jag tillbaka till en halv muffins mindre! Hugo blev ju inte mindre anklagat skyldig av att han gjorde den här minen när jag frågade honom. ;)