Äntligen lördag!

Idag kom två efterlängtade människor in i mitt och Hugos gemensamma liv. Hundpsykologen Ida och min bästa kompis Jacob. Ja, Ida har ju i för sig varit med hela tiden. Men man kan väl fira varje gång man har turen att möta en fin människa tycker jag! Och Jacob har ju bokstavligt talat stått utanför huset och trampat men inte fått komma in och träffa Hugo innan, så det var härligt att äntligen få presentera två av världens finaste killar för varandra. 

Ida och Jacob väntade utanför huset på mig och Hugo. Där körde vi den nu etablerade presentationstekniken där Jacob stod och kastade godis omkring sig medan Hugo fick bekanta sig med hans dofter i lugn och ro utan direkt kommunikation från Jacob. Det gick bättre än väntat. Hugo var ju förståss på väldigt glatt humör över att få träffa Ida igen vilket säkert underlättade det hela. Några gånger hoppade Hugo upp med tassarna på Jacobs bröst och puttade till. Liksom för att markera att han minsann skulle genomskåda honom om Jacob var en bad guy. Men muskelknutten Jacob är svår att rubba på så han stod stadigt kvar. Ida uppmuntrade honom att inte vända Hugo ryggen, såsom tjejerna fått göra när Hugo hoppat. Detta för att Jacobs rörelser nog mer skulle trigga än annat. Efter några sådana "Hörrö!"-hopp verkade allting till belåtenhet och vi började vår tremanna-fyrtassa-promenad uppåt Vilstaskogen. 

Åh, vad Hugo trivs i grupp! Han går så fint (mestadels) och verkar mycket mer avspänd. Antagligen känner han väl att det inte längre är upp till honom att se till så jag klarar mig helskinnad genom varje promenad. Dessutom fick man ju tre gånger så mycket beröm, kel och godis idag - underbart! Den kommande tiden ska vi fokusera vidare på den sociala biten och fortsätta introducera människor via promenerandet. Vi ska också bli observatörer, jag och Hugo. Ida menade på att det är nyttigt för Hugo att bara få titta på folk i lugn och ro vid sidan om. Därför kommer vi under de närmaste veckorna även hålla till på parkbänkar och uggla ihop. Det går ju också bra. Lite mer så där fransk livstil tänker jag mig. Ja, eller är det inte lite fransk film att sitta med sin hund på en parkbänk under hösten?

Efter promenaden var det dags för Jacob att bli förste kandidat till att få komma in i min lägenhet sedan Hugo flyttade in. Ida instruerade att Jacob skulle gå in först tillsammans med henne och sätta sig i lugn och ro i köket. Därefter skulle jag och Hugo komma in i lägenheten. Jacob gav godis till Hugo för att säkerställa honom om att det var lugnt. Allting flöt på väldigt bra. Efter några minuter av köksmingel låg Hugo utsträckt på golvet och sov. Ingen oro där inte.

Känns så härligt att se ännu en kompis hitta in till Hugos hjärta. Inte för att det är svårt. Vovven är ju en liten kärleksmums!

Nu är det dags för lite nattliga kisserier, sedan ska vi leka vardagkväll och gå och lägga oss. Ja, för när man har hund är det alltid en dag i morgon också. Och den börjar tidigt...

Jacob fjäskar snyggt. Ingen ögonkontakt, massa korv - Hugo is nöjd!

Hugo har hittat mannen i sitt liv!